Årsmötet  i Bellmanhuset

blev av  ”Par Bricole”

 

Äntligen ett fysiskt årsmöte år i 1700-talsmiljö och med Bellman som extra inbjuden gäst.

Visserligen blev vi bara 20-talet på det första årsmötet efter pandemin men ändå blev mötet ett av de minnesvärda.

Särskilt för Henrik Hartzell som kom ända från Singapore!

Bengt Jonshult, aktiv i ”Det lysande” 1700-talssällskapet Par Bricole, hade uppmärksammat släktföreningen och en av dess medlemmar Zacharias Strindberg, far till både Johan Ludvig, och Carl Oscar (Augusts pappa), under arbetet med en bok om sällskapets vapensköldar.

Par Bricole ”av en slump”, fritt översatt,  instiftades 1779 av Olof Kexel, Carl Michael Bellman och Carl Israel Hallman som ett sällskap där man underhöll varandra med teater och musik under bl. a följande motton.

”Inbördes Wänskap, Aktning och Förtroende äro detta Sällskaps hufvudsaklige föremål. Att under muntra och anständiga tidsfördrif lindra lifvets besvärligheter och torftiga medmänniskors nöd, Dess gladaste skyldigheter, samt nedrige och lastfulle nöjens hämmande, Dess ifrigaste bemödanden”.

Bellman bodde under de åren han skapade ”Fredmans epistlar”, 1770-74, högst upp i ett hus på Urvädersgränd 3 på Södermalm i Stockholm.

Det huset räddades till eftervärlden undan rivningsraseriet, tack vare Par Bricole som fick köpa det på 1930 talet.

Zacharias  Strindberg, har,  liksom  barnbarnet Johan Oscar ”Occa” och  barnsbarnbarnet Tore , varit ordensbröder i Par Bricole. Zacharias blev ordningsman i moderlogen 1805 och fick högsta graden 1818,  Han skrev flera   teaterstycken för Par Bricole och agerade även själv. Han fick också i sinom tid en vapensköld,

Zacharias hade som motiv ett berg med ett akacieträd högst upp. När Bengt Jonshult skickade mig bilden av vapenskölden i Par Bricole kände jag igen den.

1793 blev Zacharias Frimurare i logen S:t Jean Auxiliaire i Stockholm. Även i frimureriet föräras medlemmarna en sköld efter en viss grad.

Och det visade sig att Zacharias hade valt samma motiv på båda sköldarna. Enligt arkivhandlingarna i Par Bricole är berget Åreskutan.

Bengt Jonshults intresse ledde till  ledde till en fråga om släktföreningen ville komma till Bellmanhuset, Och det gick bra att ha årsmöte där. Så kom det sig att vi steg in i det vackra 1700-talshuset på Urvädersgränd för årsmötet 2022.

Här möttes vi av Bengt och bjöds in i den vackra salen vars väggar är helt täckta av ordenssköldar från över 200 år.

En vackrare miljö har nog aldrig årsmötet ägt rum i.

Bengt bjöd oss på en historisk vandring i Par Bricoles historia och visade bl a en bild av Tore Strindberg från Par Bricole från början av 1930-talet. Han hade alltså följt faderns, ”Occa” Strindbergs exempel.

Johan Oscar ”Occa” kom också att spela en roll som  Ordensskald under flera år i Par Bricole.

Flera av de verser han skrev för Par Bricole finns bevarade inom Strindbergska släktföreningen och därför var Bengt intresserade av att få ta del av dem. Och han fick ett par på prov vid vårt besök.

Årsmötet gick som en dans. Ordföranden, kassören, ungdomsrepresentant, klubbmästare, vars mandatperioder, tagit slut omvaldes. Årsavgiften, som bör betalas senast 31 januari, fastställdes till 100 kronor.

Efter förhandlingarna tog Bengt åter vid och bjöd på en vandring högst upp under takåsen där trubaduren Pierre Ström stod beredd med sin gitarrluta för att sjunga ett par

visor av Bellman.

På vägen hade vi i sällskapets museum kunnat se bl. a Bellmans cister, en enklare slags luta, byggd av Mattias Petter Kraft 1781.

 

Höjdpunkten blev inträdet i Bellmans två ganska påvra två rum på vinden.

– Här satt han och skrev det verk som gjorde honom berömd, berättade Bengt.

Till det rummet kom sannolikt Olof Åhlström, den sörmländske bondpojken, som kom till Stockholm med över 100 spelmansmelodier och såg till att få kungligt patent att trycka noter. Annars hade vi kanske aldrig fått Bellman som en nationalskald.

Det var också tack Åhlströms publicering av noter som en av de mest populära melodierna kallad ”1814”  än idag spelas på svenska spelmansstämmor.

Så det var historiska vingslag bland medlemmarna när vi trängdes i de historiska rummen.

Vi tackade Bengt och Pierre för fint och trevligt värdskap och traskade över gatan till den engelska puben Old Beefeater Inn.

Här serverades en god biff Strindberg, lax med stuvad potatis och haloumi-sallad.

Det sorlades och minglades och gladast av alla var nog Henrik Hartzell med son som av en märklig tillfällighet kom till årsmötet.

Henrik bor nämligen i Singapore men hade enligt föreningens stadgar fått kallelse till årsmötet.

Ingen hade nog väntat sig att en besökare från Singapore skulle komma men Henrik han kom.

– Det visade sig att just de här dagarna hade jag ett besök i Köpenhamn att göra och fick då tillfälle att resa upp till Stockholm för att hälsa på vår son Mikael som studerar i Stockholm, berättade han.

– Det var oerhört roligt att få detta tillfälle att vara med, särskilt som jag också är medlem av Par Bricole.

Så det blev ett bra årsmöte och en upplevelse att lägga till alla andra ”Par Bricole”!

Text och foto: Håkan Wasén