Den Strindbergska släktföreningens 75:e årsmöte på klassisk Strindbergsmark blev ett gnistrande färgrikt vackert möte.
De fina grosshandlarvillorna och de små fiskarstugorna glänste i solskenet och på fjärdens djupblå vatten syntes segel precis som på August Strindbergs tid.
Man kan förstå att August Strindberg fylldes av skärgårdens skönhet när han i slutet av 1800-talet kom till Dalarö.
Nutidens Strindbergare hade det lite svårare att komma till Dalarö. Strindberg tog ju ångbåten och behövde ingen parkeringsplats men det behövde alla de föreningsmedlemmar som styrde färden till Dalarös trånga gator och relativt få p-platser. Och få offentliga toaletter!!
Men det löste sig till sist. Något annat som kanske inte var så välkomnande var den annalkande höstkantens blåst. Men solen sken och snart hade alla samlats vid bryggan i Dalarö. Yngst i sällskapet var lille Dag Strindberg Lindsten, äldst kanske undertecknad.

Anita Persson en fantastisk guide

Vid 11-tiden kom bussen till hamnen med  vår kära Strindbergsguide Anita Persson . Hon var väl förberedd  för att kunna föra oss tillbaka till Strindbergs tid,

Anita Persson är en fantastisk berättare. Tydlig, och med ett rikt språkbruk som gav oss alla den rätta känslan för Dalarö och August Strindberg.

Dalarö blev också ett äventyr för de av oss som behövde en käpp eller annat stöd. För det bar upp för branta backar och ned för branta trappor.

Men allt till Anitas berättelser om hur det var en gång i tiden.

Härlig utsikt

En av höjdpunkterna var nog när alla stod på höjden ”Utsikten” i änden på Birger Jarlsvägen och tittade ut över det blånande vattnet där fartyg seglat in mot Stockholm i över 700 år.

Vi njöt också av de fantastiska husen så långt från miljonprogrammens enformighet man kunde komma. Häftiga färger, vinklar och vrår och fina fönster. De två timmarna med Anita gick rasande fort.

Släktlunch i anrikt hus

Årets släktlunch företogs på ett ställe som sannolikt den gode August också besökt en gång i tiden.
Det fina tullhuset, Sveriges äldsta, från 1788. Det inrymde vår restaurang på bottenplanet och Dalarö hembygdsförening på andra våningen.
Här serverade vår krögare Lars Ejdeklint och hans medarbetare oss fisk och köttgryta,
Det var inte så rymligt men finns det hjärterum så finns det stjärterum
Och så började det sorl som alltid uppstår på vår förenings årsmöten.
Släktingar som inte ses så ofta och som har mycket att berätta.
I år fanns det också många ungdomar med som deltagare. Det var också roligt att se att att det fanns flera generationer Strindbergare, från veteraner till lille Dag, som charmade alla med sitt leende och goda humör..

En fråga som hela tiden kommer upp är hur alla är släkt med varandra.

I princip kommer släktens medlemmar från barnen till anfadern  prästen Henrik Strindberg, död 1767 i Sundsjö i Jämtland och hans hustru Elisabeth Åkerfelt, död 1781.

Den grenade sedan upp sig  genom bl. andra sonen Zacharias Strindberg och hans syster Dorothea. Efter Zacharias delade släkten i sin tur upp sig i två grenar genom  hans två söner, Johan Ludvig född  1794 och Carl Oscar (August Strindbergs far) född 1811.

1960 ritades ett släktträd som publicerades i en släktskrift.

Inför årsmötet beslutade sig Tina och Lina Strindberg för att hjälpa de närvarande genom att ta med sig en stor kopia av släktträdet där de senare medlemmarna fick fylla i sig med namn. Släkten har vuxit och det blev mycket att skriva men gav alla en bild  var man fanns i släkten.
Efter sorlet och trädifyllning följde sedan det traditionella årsmötet.
Tack vare Gun Vaalundi på Dalarö hembygdsförening, fick föreningen för en ringa penning tillgång till föreningens lokaler ovanpå för att hålla det sedvanliga årsmötet.
Det snurrade på ganska fort som vanligt.

Ommöblering inom styrelsen

Några förändringar blev det. Vår sekreterare Anna Öjdemark, som tjänat oss i 14 år, ville träda tillbaka lite. Sekreterarfrågan löstes dock genom en smärre ommöblering inom styrelsen där Anna Öjdemark kvarstår som ledamot medan Tina L Strindberg tog på sig sekreteraruppgiften för 2 år
Johanna Strindberg omvaldes nu som vice ordförande på två år.
Under mötet diskuterades också den viktiga frågan om generationsväxling.

Unga medlemmar behövs

Föreningen behöver tillskott av nya unga medlemmar. Likaså förslag om en fest och kanske fler möten med Anita och besök på Intima teatern. Förslag på aktiviteteroch hur vi skulle kunna engagera de nya generationerna av släktens medlemmar mottas gärna av styrelsen.

Text och foto: Håkan Wasén