Strindberg lever och spelas även till och med ”avant garde” efter sin död.

Till det temat återkommer jag i en snart kommande intervju på hemsidan med Göran Söderström, numera Vadstenabo, som skrivit den stora Strindbergsbiografin ”Strindberg Ett liv”.

2025 års mest fysiska bevis är Vadstenaakademiens iscensättning av ” Den starkare” på Vadstena Gamla Teater.

Enbart teatern är en historia i sig. De av medlemmarna som upplevde 70-talets TV kanske minns tv-serien ”Ett resande teatersällskap” från 1971 med bl a Georg Rydeberg och Karin Kavli.

Slutbilden av en teater-ridå är filmad just i Vadstena gamla teater.

Redan i slutet av 1700-talet roade sig Vadstenaborna på området nära klosterkyrkan.1825 slog kronoinspektören Olof Regnstrand dörrarna till sin nybyggda teater för resande teatersällskap.

1847 byggde sonen Olof Ulrik Regnstrand om huset med den inredning som finns idag.

”Fint folk” satt på de bakre bänkarna. Vanligt folk fick sitta längst fram utan något ryggstöd.1878 ”konserverades” teatern eftersom husets nye ägare var en katolsk präst, Karlén, som inte tyckte teater skulle spelas nära de kyrkliga byggnaderna. Han stängde helt enkel igen byggnaden och lät den vara.

På så vis föll teatern i en Törnrosasömn.

Augusts dotter Greta, som spelade i Strindbergs föreställningar runtom i Sverige, besökte faktiskt teatern 1911 kanske för att se om man kunde spela Strindberg där men hon valde Åtvidaberg!!

Tur var väl det för teatern fick fortsätta sin Törnrosasömn även om den fick tjänstgöra bl. a som bl. a potatisförråd.

Den väcktes 1929 av skådespelerskan Tollie Zellman som startade en insamling för att väcka teatern och den invigdes ånyo 1940 med direktsändning av Vadstenasonen Sven Jerring. I mitten av 1960-talet tog Vadstenaakademien över teatern som nu är dess andra scen. Där spelats både modernt och ”barockt”.

Och nu ,114 år senare efter Gretas besök spelas pappas enaktare från 1888 på de 200-åriga tiljorna.

Margareta Hallin (1931–2020), var både tonsättare och en firad koloratursopran och har skrivit musik till både fröken Julie och ett drömspel. Den starkare hade premiär i Stockholm 1991.

-Strindberg var det självklara valet för mamma, skriver sonen Nils Ekerot i Vadstenaakademiens prolog i teaterprogrammet.

”Han är bäst!”  brukade hon säga.

Skulle den gode August ha känt igen sig?

Tja han kan ske inte skull ha accepterat att ”mansfiguren” i dramat är symboliskt i formen av den skicklige José Luis Gallega, och att både karaktärerna hustrun och älskarinnan har röst. När han själv bara gav ”hustrun” en talroll och lät väninnan, som visade sig vara hennes makes älskarinna, vara stum.

Men det blir en färgstark föreställning i Catarina Gnosspelius regi.

Färgstark tack vare både kläder sång och musik.

Modern musik kan vara svår men här har Margareta Hallin vävt in julsånger på ett finurligt sätt. Dessutom blir musiken en egen roll där tonerna matchar replikskiftet på scenen.

Ebba Lejonclou och Katarina Blom gjorde också sina roller starka i både färg och ton. Man kunde inte undgå att bli tagen av hela föreställningen och frågan som är evigt levande. Vem är den starkare, älskarinnan eller hustrun? Men varför blev då inte älskarinnan en hustru?

När man trevar sig ut ur den gamla teatersalongen på gamla plankor ut i sommarsolen inser man att Strindberg lever med full kraft idag, även om något omstöpt, men det tål han.

Vad jag då inte visste var att just det skulle en av Sveriges störste Strindbergskännare, Göran Söderström, boende ett stenkast från den gamla teatern, bekräfta. Mer om det i en kommande berättelse.

Håkan Wasén

Foton:Vadstena kommun,Sniper Zeta( CC-BY-SA-licens) och Håkan Wasén

P.S. Ni glömmer väl inte föreningens årsmöte med lunch på Dalarö lördagen 13 september. Inbjudan kommer snart vie mejl och hemsida.