Vilket årsmöte det blev!
Efter god måltid klingande inledning på hardangerfela sång och intressant information.
Årsmötet 2023 följde det traditionella mönstret med en god måltid som en av de viktigaste punkterna. I år på restaurang Hubertus i centralbadsparken, ett längre stenkast från Strindbergsmuseet.
Mest långväga besökaren var Donna Berger McKinnon som rest ända från Everett nära storstaden Seattle i delstaten Washington.
Hon hade kommit till Sverige dels för att söka sina rötter och dels för att vara med på årsmötet.
Hennes anknytning till släkten Strindberg är Zacharias Strindbergs äldre syster Sofia Dorothea, född 1756, som, till skillnad från sin bror och några av syskonen, blev kvar i Norrland. Sedermera utvandrade delar av den familjen till USA.
Välsmakande måltid
Donna lät sig som de andra väl smaka av gösfile eller en schnitzel med inbakad skinka och ost i den trevliga miljön på Hubertus. Och som så vanligt mycket surr och mycket kontaktskapande mellan medlemmarna.
Medlemmen Henrik Strindberg, som är tonsättare, hade t ex mycket att prata om med kvällens inbjudne gäst Gunnar Edander.
Efter måltiden gick skaran av medlemmar vidare till Strindbergsmuseet där museichefen Erik Höök tog emot.
Museet hade välvilligt dukat upp med bord och stolar för årsmötesförhandlingarna.
Svängig polska av Kåre
Mötesdeltagarna bjöds på en klingande inledning i form av en polska spelad mycket bra och med sväng av Kåre Strindberg på Hardangerfela. En fiol som brukar vara lite trindare än en vanlig fiol och som dessutom har understrängar vilka klingar med melodisträngarna vilken tillför en härlig klang. Det ryckte i polskefötterna.
Vid förhandlingarna omvaldes sekreteraren Anna Öjdemark och vice ordföranden Maud Hartzell.
Bland de frågor som togs upp var bl a förslaget att man skulle försöka flytta årsmötet till före sommaren för att i april kunna njut av vårväder och grönska.
Erik berättade
Museichefen Erik Höök berättade sedan om Strindbergsmuseet 50-åriga historia. Få visste nog om att museet och August Strindbergs lägenhet är en ”bostadsrätt”.
Vi fick bl a veta att man lyckats återskapa både slitna gardiner och tapeter.
Och Gunnar sjöng
Så var det dags för Gunnar Edander, Strindbergskännare, kompositör och sångare. Damerna i publiken log uppskattande när han berättade att han bl.a. skrivit den kända låten ”ÅÅÅ Tjejer, vi måste höja våra röster för att höras”. Gunnar gav oss roliga och spännande sånger till dikter av August Strindberg. Vi fick se och höra en delvis annan August. Ett mycket uppskattat inslag liksom Erik Hööks presentation av döma av applåderna.
Donna mötte August ”hemma”
Det blev också lite tid för att se på museet och lägenheten för de som inte tidigare sett museet. För Donna Berger McKinnon, som även har schweiziskt och irländskt i släkten, var det en upplevelse.
-Tänk att få se de rum där August Strindberg verkade och bodde. Det blir en fantastisk upplevelse att berätta hemma. Och jag lovar också att sprida kunskapen om släktföreningen.
Donna fick på köpet också med sig info om andra för henne okända Strindbergare i USA.
Och 18.30 lade sig åter lugnet över museet och lägenhet och får man förmoda Augusts ande fick lite lugn och ro.
Text och foto:Håkan Wasén